Vilket material ska jag använda för min skrivare?

Antalet additiva tillverkningstekniker inom 3D-utskrift ökar ständigt, och fler och fler material finns tillgängliga – från standardplast till metallpulver. Det avgörande för rätt material är användningsområdet: Varje materialklass har sina egna för- och nackdelar. Den andra viktiga faktorn är hårdvaran – inte alla skrivare kan hantera alla material.

Plaster (FDM)

FDM (Fused Deposition Modeling) är en av de mest kända 3D-utskriftsteknikerna och blir alltmer populär inom hobbyområdet.

Plastfilament som PLA, PETG, ABS och många andra sammansättningar skiljer sig åt i egenskaper som väderbeständighet, UV-resistens eller kemisk beständighet. Gemensamt för dem är att de med rätt temperaturinställningar kan formas till en del i 3D-skrivaren.

Förenklat sagt: Plast smälts och läggs på lager för lager. Ju finare lagerhöjd, desto mindre syns de enskilda lagren med blotta ögat – men utskriftstiden förlängs avsevärt. Även infill (fyllnadsgrad) och väggtjocklek påverkar utskriftstiden ytterligare.

Filament bör förvaras så torrt som möjligt, till exempel i en låda med torkmedel, eftersom plaster generellt absorberar fukt – vilket annars märks på utskriftskvaliteten. Därför rekommenderas även uppvärmda torklådor.

För Bowden-extruders rekommenderas oftast att mata filamentet från sidan, medan en Direct-extruder gynnas av matning uppifrån.

Elastiska filament som TPU kan bara skrivas ut begränsat med en Bowden-extruder: Den långa vägen mellan drivhjul och hotend kan göra att det flexibla filamentet inte har tillräcklig kraft för att pålitligt pressas genom munstycket, och istället vrider sig i PTFE-slangen.

Resin (SLA)

SLA (Stereolitografi) är en av de äldsta 3D-utskriftsteknikerna och har i grunden förändrats mycket lite.

Resin (oftast med en exponeringsvåglängd runt 405 nm) fylls i en behållare. Efter utskriftsstart sänks byggplattformen ner i behållaren och stannar vid första lagerhöjden. UV-ljus härdar lagret vid plattformen underifrån. På så sätt byggs utskriften lager för lager tills det färdiga objektet hänger upp och ner på plattformen och kan lossas med en spackel.

Det färdiga objektet måste sedan tvättas i en Wash&Cure-station med IPA och efterhärdas med UV-ljus.

Med denna metod kan både detaljrika skulpturer och hållbara funktionsdelar tillverkas. Det använda resin finns i många färger, även transparent eller flexibelt resin kan skrivas ut bra med rätt inställningar.

Metall (SLM/DMLS)

För metalldelar används tekniker som SLM (Selective Laser Melting) eller DMLS (Direct Metal Laser Sintering) – ofta förenklat kallat "metall-3D-utskrift".

Förenklat förklarat: Metallpulver läggs maskinellt lager för lager med en rakel och smälts helt med en laser efter varje rakelpass, vilket bygger upp objektet lager för lager.

I slutet finns en stor byggvolym fylld med pulver, där de färdiga objekten måste tas ut med speciella utsugningsanordningar och borstar. Det icke smälta pulvret fungerar samtidigt som stödmaterial för objektet och kan delvis återanvändas.

Mycket komplexa geometriska former kan tillverkas med denna metod, med hög seriekvalitet. Investeringarna i utrustning och nödvändigt tillbehör är fortfarande höga, vilket gör att denna metod främst lämpar sig för industriella och kommersiella tillämpningar.

Keramik

Även keramiska material som lera kan numera bearbetas med anpassade SLA-, DLP-, FDM-, Binder-Jetting- och SLS-metoder. Keramikutskrift har utvecklats som ett ytterligare tillverkningsalternativ för olika branscher under de senaste åren, men används fortfarande betydligt mer sällan än plast- eller resinutskrift.

Vanliga frågor (FAQ)

Vilket material är bäst för nybörjare?

FDM med PLA-filament är det enklaste sättet att börja – låga inköpskostnader och enkel hantering.

Är metall-3D-utskrift tillgängligt för privatpersoner?

För närvarande knappt – de höga inköpskostnaderna för utrustning och tillbehör gör dessa metoder främst relevanta för industri och företag.